Prylar och kometer
En komet som i världens fart swishar genom rymden mot jorden, och människor i förnekelse. Tiden som tickar. Vinna eller försvinna. Det skriande behovet av förändring och handling.
Vi är många som avslutat de förra året eller inlett det nya med att se filmen Don’t look up med tydliga referenser till klimatfrågan (som de flesta fattade, utom vissa nyhetsredaktioner). Pricksäkert kring de argument miljö och klimatrörelsen möts utav. Tragikomiskt när presidenten vänder kappan efter vinden. Kanske mest skrattretande när den unge presidentsonen börjar prata om alla grejer han vill bevara för eftervärlden - ”stuff”.
Kanske är det så träffsäkert eftersom det tycks som att ”stuff” och grejer i allmänhet styr vår tillvaro mer än vi kanske vill… En konsumtion som är bortom all rimlighet med allt från lattevispar, plastleksaker och kolsyremaskiner till flygresor, Teslor och Volvo-bilar.
Det är som att grejerna tagit över våra liv. Vi ska ta hand om dom och vi ska köpa nya och vi ska byta ut och vi ska sortera och stöka undan. Till sist står vi där upp till knäna och svär över grejerna som liksom aldrig tar slut. Eller så ber vi en bön om att bevara dem till eftervärlden, som presidentsonen i Don’t look up.
I spegeln till konsumtionen av grejer ligger reklamen. Den som får oss att vilja åtrå alla dessa prylar och som får oss att vilja ha mer (fast vi vet att vi inte behöver). Den är bränslet som eldar på konsumtionssamhället. Vi inkorporerar den i vårt sätt att tänka och vår sätt att vara. I våra egna värderingar.
Ett nytt år. Nya förhoppningar. Och kanske nya värderingar? Det återstår att se. Men helt tydligt är att diskussionen om reklamen nu faktiskt kommit upp till ytan alltmer. Och helt rimligt att den fossila reklamen är i fokus. Den som får oss att vilja köpa större och mer bränsletörstiga bilar, den som vill få oss att flyga till andra sidan jorden eller den som vill få oss att tro att oljebolagen går i bräschen för omställningen. Typ om jag säger tallolja. Vad tänker du då?
Nyligen twittrade Adam McKay, filmregissören till Don’t look up, sitt stöd för ett förbud mot fossil reklam.: We need to make fossil fuel advertising illegal the same way we did with cigarettes. One kills people the other will kill most people. I Sverige säger den nytillträdda miljö- och klimatministern Annika Strandhäll att hon är ”försiktigt positiv” till ett fossilreklamförbud. I Frankrike processas ett lagförslag om ett förbud mot reklam för fossila bränslen, och Frankrike har nyligen också beslutat att Frankrike att all reklam för bilar också måste ge en uppmaning att resa mer miljösmart, som till exempel ”Vid korta resor, bäst med gång eller cykel” eller ”Använd kollektivtrafik för vardagliga resor”.
Amsterdam har redan förbjudit reklam för dieselbilar och lågprisflyg i tunnelbanan som ett första steg i målsättningen att förbjuda fossil reklam i det offentliga rummet. I Haag pågår diskussioner om saken, liksom i flera städer i Storbritannien. I Sverige processas liknande förslag i Stockholm och Lund.
Att diskussionen om förbud mot fossil reklam lyfter först nu är häpnadsväckande och inte en dag för tidigt. Men kanske är det först nu tiden är mogen. Nu när vi står upp till midjan med prylar och känner dropparna av svett pärlas i pannan… När vi ser kometen på himlen.